3.7 Förvrängningar i rödskiftsrummet: effekter av hastigheter längs siktlinjen organiserade av spänningsfältet

Hem ／ Kapitel 3: Det makroskopiska universum (V5.05)

I. Fenomen och begränsningarna i vanliga förklaringar

• Två typiska uttryck: I koordinater där ”rödskift” ritas som avstånd sträcks galaxhopar ut längs siktlinjen till långa ”fingrar”. I större skalor komprimeras korrelationskonturer som pekar mot hopar och filament i siktlinjens riktning och bildar vidsträckta ”plattade” områden.
• Varför standardförklaringarna inte räcker: Att helt tillskriva det förra ”slumpmässiga termiska rörelser” inne i hopar och det senare ”koherent inflöde i linjär skala” fungerar kvalitativt. Men miljöberoende, riktningsselektivitet och tunga svansar i hastighetsfördelningen kräver ofta objektvis parametertrimning. Framför allt saknas en enhetlig fysisk bild av ”organisatören” bakom båda uttrycken.

II. Fysisk mekanism

Kärnidén: Hastigheter uppstår inte på tomt blad; spänningsfältet lägger först ut ”terrängen”. När terrängen väl är given organiseras materia och störningar i specifika flödes- och svängningsmönster. Därav följer naturligt rödskiftsrummets två uttryck — ”fingrar” och ”plattning”.

1. ”Guds finger”-effekten: djup brunn, skjuv och orienteringslåsning

• Spänningsbrunn (djup och brant): Vid noder (hopar, superhopar) ger högre spänning och brantare gradienter en effektiv ”djup brunn”. Den samlar inflöden och störningar inåt och förstärker hastighetskomponenten längs brunnsaxeln.
• Elasticitet och skjuv (rynkas till tung svans): Brunnsflanken är inte slät; i ”filamenthavet” finns skjuvband — tunna lager som glider i samma riktning med olika hastigheter. De rynkar ett i grunden prydligt inflöde till fin jitter och mikrovindar och breddar hastighetsfördelningen längs siktlinjen. I zoner med högt skjuv och starkt intrassel uppstår mikro-återkoppling (tillfälligt brott–omkoppling–återslutning i energifilamentens koppling), som pulsat frigör eller omfördelar spänning och drar fördelningen mot en icke-gaussisk tung svans.
• Orienteringslåsning (när ”fingrar” framträder): Skjuvband och mikro-återkoppling ordnar sig helst längs filament-till-nod-axeln. När denna huvudaxel ligger nära siktlinjen sträcks systemet i den riktningen i rödskiftsrummet och den typiska ”fingern” syns.
• Läshjälp: Sök samtidig förekomst av tung svans i hastighetsfördelningen och utdragning längs siktlinjen. Om båda finns, dominerar skjuv på brunnsflanken och mikro-återkoppling.

2. ”Kaiser-kompression”: lång slänt, koherent inflöde och projektion

• Lång spänningsslänt (storskala): Längs filament mot noder formar spänningsfältet en jämn och varaktig nedförsbacke.
• Koherent inflöde (organiserade hastigheter): Materia och galaxer rinner nedför; deras hastigheter orienteras systematiskt mot noden. Sedd längs siktlinjen ger denna riktning en ensidig teckenbias.
• Geometrisk projektion (plattat utseende): När rödskift ritas som avstånd komprimerar teckenbiasen korrelationskonturerna i siktlinjens riktning och ger den klassiska ”plattningen”.
• Läshjälp: I storskalig filament-nod-geometri signalerar systematisk kompression av korrelationskonturer längs siktlinjen, i linje med kanalformat inflöde, den kombinerade fingeravtrycket ”lång slänt + koherent inflöde”.

3. Varför båda effekterna ofta ses samtidigt
   Samma spänningskarta rymmer både branta lokala fall nära noden (brunnen) och långa slänter som leder dit (filament). Därför kan samma himmelsfält visa ”fingrar” innanför och ”plattning” utanför. De utesluter inte varandra utan är radieberoende svar på samma terräng.
4. Miljö och ”extra organisatörer”

• Statistisk gravitation från många instabila partiklar: I miljöer med sammanslagningar, stjärnbildning eller aktiva jetar byggs en jämn och seglivad inåtriktad bias upp. Den stramar brunnen och fördjupar slänten, vilket förlänger ”fingrarna” och vidgar zonen med ”plattning”.
• Oregelbundet bakgrundsbrus: Ett bredbandigt brus med liten amplitud, från överlagrade vågpaket vid annihilation, breddar svagt hastighetsfält och spektrallinjer, särskilt känsligt på brunnsflanker och i sadelpunkter. Det ändrar inte det övergripande mönstret ”finger/plattning”, men ger mer realistisk, kornig kantstruktur.

III. Liknelse

Ett landskap med ett djupt hål och en lång nedförsbacke: Terrängen har ett djupt hål (nod) och en lång slänt fram till kanten (filament). Människor strömmar nedför åt samma håll; på avstånd ser scenen ”plattad” ut. Vid hålkanten glider jordlager förbi varandra och små ras sker (motsvarar skjuv och mikro-återkoppling); hastighetsskillnaden fram–bak ökar och längs siktlinjen ser kön ut att dras ut till ”fingrar”.

IV. Jämförelse med konventionell teori

• Gemensam grund: Hastighetsspridning inne i hopar skapar ”fingrar”, och storskaligt koherent inflöde skapar ”plattning”.
• Tillägg: Här görs organisatören explicit: spänningsbrunnar och långa slänter bestämmer först terrängen. Skjuv plus mikro-återkoppling på brunnsflanken förklarar tunga svansar och riktningsselektiv utdragning; långa slänter förklarar storskalig kompression. Dessutom fungerar statistisk gravitation från många instabila partiklar som en miljöterm som samordnat justerar styrka och skala, medan oregelbundet bakgrundsbrus lägger till realistisk kantbreddning. Därmed kan man utan upprepad objektvis trimning förklara varför det är ”längre och plattare här men mindre tydligt där”.

V. Slutsats

Förvrängningar i rödskiftsrummet är inte ”isolerade hastighetsmärkligheter” utan den naturliga följden av kedjan terräng bestämd av spänningsfältet → organisering av hastigheter → projektion:

• Brunnar vid noder + skjuv och mikro-återkoppling på brunnsflanken → tunga svansar i hastighetsfördelningen och utdragning längs siktlinjen (”fingrar”);
• Långa filament-till-nod-slänter + koherent inflöde → kompression av korrelationskonturer i siktlinjens riktning (”plattning”);
• Aktiva miljöer → statistisk gravitation förstärker båda, och bakgrundsbrus tillför korniga detaljer.

Sett i kedjan terräng → organisering → projektion är ”fingrar” och ”plattning” inte två separata fenomen som kräver skilda förklaringar, utan två radiala snitt av samma spänningsfältskarta.