5.1 Alltings ursprung: partiklar som mirakel mitt i otaliga misslyckanden

Hem ／ Kapitel 5: Mikroskopiska partiklar

Den moderna fysiken beskriver interaktioner och mätningar med hög precision, men den sammanhängande ”tillblivelseberättelsen” för partiklar blir ofta otydlig. I detta avsnitt ger vi en kontinuerlig, material- och processinriktad förklaring — inom Energifilamentteorin (EFT) — som visar varför stabila partiklar är både sällsynta och, givet det enorma antalet försök över rum och tid, nästan oundvikliga.

I. Varför skriva om ”partiklars ursprung” (begränsningar i dagens förklaringar)

• Teorier i huvudfåran anger reglerna för interaktion och mätning med stor noggrannhet. När vi däremot frågar varför stabila partiklar förblir stabila, hur de uppstår och varför universum ”fylldes” av dem, lutar svaren ofta mot symmetrier, axiom eller stillbilder av nedkylning/fasövergångar. En sammanhängande bild av material och processer saknas.
• Dessutom bokförs sällan det ”hav av misslyckanden” där de flesta försök inte överlever. Att bortse från detta döljer den avgörande orsaken till hur stabila partiklar kan vara både sällsynta och allestädes närvarande.

II. Instabilitet är normen, inte undantaget (bakgrundshavet och grundbalansen)

1. Vad de är
   I ett energihav försöker energifilament, när lämpliga störningar och feljusteringar i tensorfält uppstår, rulla ihop sig till lokalt ordnade strukturer. De flesta försök träffar inte ”självbärighetsfönstret” (Coherence Window) och blir kortlivade. Dessa kortlivade ordnade störningar, tillsammans med snävt definierade instabila partiklar, kallar vi samlat för Generaliserade instabila partiklar (GUP); se avsnitt 1.10. I det följande används enbart Generaliserade instabila partiklar.
2. Varför de spelar roll
   Ett enskilt försök falnar snabbt, men den enorma rum-tids-superpositionen bygger upp två bakgrundslager:
   • Statistisk tensorgravitation (STG): Under sin korta livslängd summeras mycket små dragkrafter på mediets tensor statistiskt till en jämn inåtriktad bias — på makronivå som en ”extra vägledning”.
   • Lokalt tensorbrus (TBN): När försök löses upp eller förintas sprids bredbandiga, lågkoherenta vågpaket i havet, vilket statistiskt höjer den diffusa bottennivån och injicerar mikrostörningar.
3. Det ”osynliga skelettet”
   I större skalor uppvisar varje volym­element en statistiskt mätbar dragkomponent och ett brustak. I områden med ”högt tensoriskt relief”, som i galaxer, är detta osynliga skelett starkare och drar samt polerar strukturer kontinuerligt. Stabila partiklar föds just mot denna bakgrund där misslyckandet är det vardagliga tillståndet.

III. Varför stabila partiklar är mycket svåra att skapa (materialtrösklar — alla samtidigt)

För att ett enda försök ska ”befordras” till en långlivad stabil partikel måste alla följande villkor uppfyllas samtidigt — vart och ett är snävt i sig, tillsammans blir fönstret mycket trångt:

• Sluten topologi: Slyngan måste vara sluten, utan lösa ändar som snabbt trasslar upp sig.
• Spänningsbalans: Böj-, vrid- och dragspänningar måste balansera varandra internt, utan dödliga punkter som är ”för strama/för slappa”.
• Rytmlåsning: Delar av slyngan måste låsa tidrytmen för att undvika självslitning av typen ”jagar–flyr”.
• Geometriskt fönster: Storlek, krökning och linjetäthet måste tillsammans falla inom ett lågdämpningsfönster för en sluten slynga; för liten brister, för stor skärs och slits sönder av omgivningen.
• Miljön under tröskeln: Skjuvning/brus runt den nybildade slyngan måste ligga under dess tålighet.
• Självläkning av defekter: Lokala defekttätheter måste vara tillräckligt låga för att interna mekanismer ska kunna reparera dem.
• Överleva de första slagen: Den nybildade slyngan måste klara de starkaste tidiga störningarna för att komma in på en långlivad bana.

Kärnpoäng: Ingen enskild villkor är ”astronomiskt” svårt; men samtidigheten gör att lyckandefrekvensen rasar — därför är stabila partiklar sällsynta.

IV. Hur mycket ”instabil bakgrund” behövs (ekvivalent massa hos den instabila bakgrunden)

Om den makroskopiska ”extra vägledningen” översätts till en ekvivalent masstäthet av Generaliserade instabila partiklar med en enhetlig statistisk metodik (här utan härledning) erhålls:

• Kosmiskt medelvärde: cirka 0,0218 mikrogram per 10 000 km³ rymd.
• Medelvärde i Vintergatan: cirka 6,76 mikrogram per 10 000 km³ rymd.

Tolkning: Mycket små tal, men allestädes närvarande; lagrade ovanpå det kosmiska nätet och galaktiska strukturer levererar de just den grundnivå av kraft som krävs för ”mjuk lyftning” och ”fin polering”.

V. Processkarta: från ett enda försök till ”långt liv”

• Dra ut till filament: Yttre fält/geometri/driv kammar ut havets störningar till filamentärt tillstånd.
• Bunta och återstäm: I skjuvband buntar och återstämmer filament för att stegvis sänka förlusterna.
• Stäng slyngan: Passera sluttröskeln och bilda en topologisk slynga.
• Lås fasen: Inom lågdämpningsfönstret låses rytm och fas.
• Självbär: Spänningar balanseras och slyngan klarar miljöns stresstester → stabil partikel.

Felgren: Om något steg misslyckas faller strukturen tillbaka i havet: under livslängden bidrar den till Statistisk tensorgravitation, och vid upplösning injicerar den Lokalt tensorbrus.

VI. Storleksordningar: en ”synlig” framgångsbokföring

Processen är stokastisk men kvantifierbar i grov skala. Med en dimensionsbokföring på universums nivå (detaljer utelämnas; i linje med Energifilamentteorin):

• Universums ålder: ≈ 13,8 × 10⁹ år ≈ 4,35 × 10¹⁷ s.
• Total massa av synlig materia (universum): ≈ 7,96 × 10⁵¹ kg.
• Total massa av icke-synlig materia (universum): huvudsaklig källa till Statistisk tensorgravitation, ungefär 5,4× den synliga massan, dvs. ≈ 4,3 × 10⁵² kg.
• Typiskt livslängdsfönster (Generaliserade instabila partiklar): 10⁻⁴³–10⁻²⁵ s.
• Störningsantal per massenhet över kosmisk historia: 4,3 × 10⁶⁰–4,3 × 10⁴² försök per kg·historia.
• Sannolikhet per försök att övergå till stabil partikel: cirka 10⁻⁶²–10⁻⁴⁴.

Slutsats (dimensionell innebörd): Varje stabil partikel motsvarar ungefär 10¹⁸–10²⁴ kvintiljoner misslyckade försök före en ”tursam” träff. Detta förklarar både sällsyntheten (ytterst liten chans per försök) och den naturliga mängdbildningen (förstoring via rum, tid och parallellitet).

VII. Varför universum ändå ”fylls” av stabila partiklar (tre förstärkare)

• Rumsförstärkaren: Det tidiga universum hade ett astronomiskt antal koherenta mikroområden — försök skedde nästan överallt.
• Tidsförstärkaren: Även om bildningsfönstret är smalt är tidsstegen extremt täta — försök pågår nästan hela tiden.
• Parallellförstärkaren: Försöken sker inte seriellt utan parallellt på otaliga platser.

Tillsammans multiplicerar dessa tre förstärkare den pyttelilla chansen per försök till en betydande total avkastning. Stabila partiklar ”lager på lager” uppstår på naturlig väg.

VIII. Intuitiva vinster (en ram som samlar många spridda fenomen)

• Sällsynta men naturliga: Svårighet per försök → sällsynthet; förstoring genom rum–tid–parallellitet → naturlighet. Ingen motsägelse.
• Misslyckandet som baslinje: Generaliserade instabila partiklar utgör det permanenta bakgrundslag som fortlöpande genererar Statistisk tensorgravitation (utjämnande drag) och Lokalt tensorbrus (höjd diffus nivå).
• Varför ”osynlig gravitation” är vanlig: Den makroskopiska ”extra vägledningen” är den jämna biasen från Statistisk tensorgravitation, som förklarar mycket av fenomenologin utan att anta nya beståndsdelar.
• Varför ”standarddelar” uppstår: När slyngan väl ”fryser” inom fönstret låser materialbegränsningarna geometri och spektra till gemensamma specifikationer — en elektron är en elektron; en proton är en proton.

IX. Sammanfattningsvis

• Modershavet är ett hav av misslyckanden: Universum myllrar av kontinuerliga försök från Generaliserade instabila partiklar; under livslängden staplas de till Statistisk tensorgravitation, och vid upplösning injicerar de Lokalt tensorbrus.
• ”Infrysning” är svår men möjlig: Först när slutning, balans, rytmlåsning, geometriskt fönster, miljö under tröskel, självläkning och överlevnad av de första slagen uppfylls samtidigt kan ett kortlivat försök ”hoppa” till lång livslängd.
• En lättläst bokföring: Ekvivalenta masstätheter (kosmiska/galaktiska) tillsammans med ålder–livslängdsfönster–antal försök–lyckosannolikheter ger konkreta tal.
• Vardagens mirakel: Varje stabil partikel är ett mirakel fött ur otaliga misslyckanden; på en tillräckligt stor och lång scen blir miraklet vardag. Detta är Energifilamentteorins kontinuerliga, statistiska och självkonsistenta berättelse om ”varifrån allt kom”.