3.12 Vart tog antimaterien vägen: icke-jämviktsmässig upptining och tensorisk bias

Hem ／ Kapitel 3: Det makroskopiska universum

Termer och konventioner
Detta avsnitt förklarar ursprunget till ”asymmetrin mellan materia och antimateria” i Filament–Hav–Tensor-bilden inom Teori om energifilament (EFT): i det tidiga universum formade överlappande livslängder hos Generaliserade instabila partiklar (GUP) tillsammans bakgrundslandskapet för Statistisk tensorgravitation (STG); när dessa partiklar sönderföll eller annihilerade återfördes svaga vågpaket till mediet och byggde upp Tensorburet brus (TBN). Hädanefter används endast de svenska fullständiga benämningarna Teori om energifilament, Generaliserade instabila partiklar, Statistisk tensorgravitation och Tensorburet brus.

I. Fenomen och utmaning

• Universum består nästan helt av materia: vi ser varken ”antigalaxer” eller ”antiklumpar”, och den starka annihilationsstrålning som förväntas vid stora gränser mellan materia och antimateria saknas.
• Den gängse berättelsen skaver: om början rymde nästan lika mängder krävs en ytterst liten skevhet och processer utanför jämvikt för att lämna ett tunt ”materiaöverskott”. Varför ser vi då inga vidsträckta domäner av antimateria? Varför är överskottet så rumsligt jämnt? Vart tog energin från annihilationerna vägen?

II. Mekanismen med vardagliga ord (upptining utanför jämvikt + tensorisk bias)

1. Upptining fortskrider som en front, inte överallt samtidigt.
   Övergången från hög täthet och stor tensorisk spänning till ett nästan normalt plasma skedde inte ”i ett svep”, utan via en upptiningsfront som rörde sig över tensornätet i fläckar och band. I frontzonen kommer reaktioner och transport tillfälligt ur jämvikt: det som ”låser upp” tidigare eller flyttas lättare lämnar ett systematiskt avtryck.
2. Filamentgeometri väljer riktning: liten men samstämmig källbias.
   I ett medium med tensorgradienter och föredragna orienteringar är trösklar och hastigheter för sluten slinga, återkoppling och frikoppling inte helt symmetriska mellan med- och motgradient. Översatt till partikelspråk innebär en svag koppling mellan handighet/orientering och tensorgradient att nettosannolikheten för bildning och överlevnad för ”materiaslingor” respektive ”antimateriaslingor” förskjuts en aning – men åt samma håll överallt.
3. Transportbias: kanalerna beter sig som ”enkelriktade filer”.
   Statistisk tensorgravitation organiserar flödet av energi och materia längs ”filamentkorridorer” mot nätets noder. Nära fronten dras antimateriaslingor lättare in i låsta kärnor eller täta noder och annihilerar eller slukas först; materiaslingor smiter oftare ut via sidovägar, passerar fronten och breder ut sig som ett tunt skikt över stora ytor. Så kopplas bias i ”bildning–överlevnad–export” samman.
4. Energibokslut för annihilation: värmereservoar + brusbas.
   Den kraftigaste annihilationen sker i täta miljöer, där energin lokalbearbetas och förs in i bakgrundens värmereservoar; en del återvänder som oregelbundna vågpaket och ackumuleras till ett bredbandigt, låg-amplitudigt och allestädes närvarande Tensorburet brus. Därför ser vi i dag inget sent, storskaligt ”fyrverkeri” av annihilationer utan en mjuk, diffus grund.
5. Hur resultatet ter sig.
   • I stora skalor blir ett tunt och slätt skikt av materia kvar, som frö till Big bang-nukleosyntes (BBN) och senare struktur­bildning.
   • Antimateria annihileras mestadels på plats eller slukas tidigt av djupa brunnar och omvandlas till ett tätt energiförråd utan ”materia/anti”-etikett.
   • Det dåtida ”värmekontot” och ”bruskontot” visar sig i dag som heta begynnelsevillkor och subtila, diffusa strimmor i bakgrunden.

III. En bild för intuitionen

Kola som stelnar på en svagt lutande bräda.
Kolan stelnar inte överallt samtidigt: kanterna sätter sig först, sedan trycker en front inåt. Två nästan lika stora populationer av ”mikroperlor” (materia/antimateria) svarar lite olika vid fronten: den ena pressas lättare ned i fåror (faller i djupa brunnar och annihilerar/slukas), den andra dras med i lutningen, sprids tunt ut och bevaras. ”Press och bakflöde” under frontens frammarsch lämnar både värmespår och fina bruslinjer—dagens temperaturbas och diskreta bakgrund.

IV. Jämförelse med standardbeskrivningar (mappning och mervärde)

1. Tre klassiska ingredienser mappar tydligt—utan att åberopa namngivna modeller.
   • Brott mot talbevarande ↔ återkoppling/slutning/frikoppling av filament under extrema förhållanden möjliggör byte av slingtyp.
   • Liten symmetribrytning ↔ svag koppling mellan torsion och tensor lutar bildnings- och överlevnadsgrader något beroende på orientering/handighet.
   • Utanför jämvikt ↔ den fläckvisa upptiningsfronten ger scenen för reaktions- och transportbias.
2. Mervärde och styrkor.
   • Ett-och-samma-medium-perspektiv: ingen förhandsantagelse om en specifik ”ny partikel + ny växelverkan” behövs; triaden medium–geometri–transport förklarar en ”liten men systematisk” bias.
   • Naturligt energibokslut: annihilationsenergi termaliseras och blir delvis ”vågifierad” till Tensorburet brus, vilket klargör avsaknaden av sena, himmelsvida skådespel.
   • Rumslig jämnhet: korridor–nod-nätet som Statistisk tensorgravitation organiserar jämnar ut slutöverskottet i stora skalor utan att dela kosmos i enorma antimateriadomäner.

V. Testbara förväntningar och verifieringsvägar

• P1 | Ofrånkomlig följd av frånvaro av stora antimateriadomäner.
  Om överskottet växer fram ur upptining utanför jämvikt och tensorisk bias, ska varken väldiga antimateriadomäner eller starka gränssignaler för annihilation förekomma; heltäckande himmelskartläggningar bör fortsätta att skärpa övre gränser.
• P2 | Svag samvariation mellan brusbas och tensorlandskap.
  Den diffusa radio-/mikrovågsbasen—den observerbara sidan av Tensorburet brus—bör korrelera svagt positivt med storskaligt landskap i Statistisk tensorgravitation: något upphöjd men fortsatt slät längs filamentaxlar och noder.
• P3 | Mycket låga övre gränser för mikrodeformationer av Kosmisk mikrovågsbakgrund.
  Eventuella statistiska ”efterklanger” från tidig återmatning ska bidra till μ/y-deformationer av Kosmisk mikrovågsbakgrund (CMB) under dagens gränser—nära noll men inte strikt noll; känsligare spektrala uppdrag kan skärpa dem ytterligare. Fortsättningsvis används endast benämningen Kosmisk mikrovågsbakgrund.
• P4 | Subtil sammodulation av primordiala nuklider och isotoper.
  Helium-3 och litium-6/litium-7 kopplade till Big bang-nukleosyntes kan uppvisa mycket svaga, likriktade avvikelser (som behöver särskiljas från senare stjärnprocesser).
• P5 | Avtryck från utbrottsepoker: ”först brus, sedan fördjupas landskapet”.
  I tidsåterkalleliga register över starka tidiga händelser (till exempel statistik över utbrott vid hög rödförskjutning) bör följden framträda: lätt höjning av lågfrekevent/radiobas → måttlig fördjupning av tensorlandskapet (synligt i gravitationslinsning/skjuv), med mätbar fördröjning.

VI. Mekanismens fusklapp (operatörens blick)

• Källbias: i fronten skapar filamentgeometri + tensorgradient en liten obalans i bildning och överlevnad.
• Transportbias: korridor–nod-nätet leder snabbt antimateria ned i djupa brunnar (annihilation/slukning) och lägger materia som ett tunt skikt.
• Energikonto: annihilationsenergi värmer reservoaren och övergår delvis till brusbas, i linje med dagens diffusa bakgrund.

VII. Slutsats

• Antimateriegåtan följer naturligt av kedjan med upptining utanför jämvikt och tensorisk bias: fronten ger en icke-jämviktsmässig scen, geometriskt urval skapar en mycket liten men globalt samstämmig källbias, och transporten längs korridorer för ned antimateria i ”djupa brunnar” medan materia sprids som ett tunt skikt; annihilationsenergi termaliseras och återkommer delvis som Tensorburet brus.
• Den samtida bilden—”nästan bara materia, rumsligt jämn fördelning, inga gränssignaler från annihilation”—är därför inte en slump utan ett väntat resultat av icke-jämviktsmässig bokföring under tensorlandskapets organisering; och den är förenlig med den enade berättelsen om Generaliserade instabila partiklar, Statistisk tensorgravitation och Tensorburet brus (avsnitt 1.10–1.12).