2.2: Interdisciplinära belägg och kosmisk återprövning av hav–filament-bilden

Hem ／ Kapitel 2: Bevis för Konsistens

Syfte
Vi skalar upp slutsatsen från avsnitt 2.1 — att vakuum inte är tomt — till makro- och kosmisk skala. Först stärker vi grundvalen (stödbevis) med fall där ”ett kontinuerligt fält alstrar filament” samt med en lång förteckning över allmänt instabila partiklar (GUP). Därefter matchar vi två bakgrundslager — statistisk tensorgravitation (STG) och lokalt tensoriskt brus (TBN) — punkt för punkt mot kända astronomiska fenomen, så att verifieringsloopen sluts från laboratorium till kosmos.

I. Stödbevis: det kontinuerliga fältet (”havet”) kan ”alstra filament”

• 1957 | Fluxvirvlar i supraledare av typ II
  Observation: Magnetiskt flöde diskretiseras i ”virveltrådar”, ordnas i gitter och kan raderas/skrivas om reversibelt.
  Slutsats: Vid låga förluster och nära tröskel linjäriseras det elektromagnetiska fältet spontant till filament och löses åter till kontinuitet.
• 1950-tal→2000-tal | Kvantvirvlar i superflytande helium
  Observation: Slanka virveltrådar avbildas direkt, spåras och återkopplas; tröskeln för kvantisering av cirkulation är tydlig.
  Slutsats: Fasfältet dras till trådar och buntas under låga förluster och begränsning; hela kedjan uppkomst–utveckling–återlösning är mätbar.
• 1995 | Virvelgitter i Bose–Einstein-kondensat
  Observation: Rotation/geometrisk drivning ger regelbundna linje­arrayer; parameterkarta och trösklar är skarpa.
  Slutsats: Kvantfasen självorganiserar ett linjärt nät inom koherensfönstret; reproducerbart.
• 1960-tal→nu | Z-pinch i plasma / strömfilamentering
  Observation: Stark ström buntar plasma till smala filamentkanaler, med stabilt och replikerbart instabilitetsspektrum.
  Slutsats: Elektromagnetisk–fluiddynamisk koppling samlar en kontinuerlig fördelning till filamentära energibanor.
• 1990-tal→nu | Optiska filament i luft från starka lasrar (Kerr + plasmainklämning)
  Observation: Långräckviddiga ljusfilament och inklämningsradie ses återkommande; statistiskt fingeravtryck är stabilt.
  Slutsats: Icke-linjära optiska fält formar självbärande linjära energiflöden i mediet.
• Topologiska defekter i kondenserad materia (flytande kristaller/fasövergångar)
  Observation: Linjära defekter kan uppkomma, förflyttas, kollidera, återkopplas och lösas upp.
  Slutsats: Ordningens parameterfält lagrar struktur i filamentära defekter; universalitet och reversibilitet i linjäriseringen bekräftas.

Del­summering:
Olika ”hav” (elektromagnetiskt, fas-, flödes- och plasmafält) uppvisar vid låga förluster + begränsning/drivning samma cykel dra-tråd → bunta → åter till havet, i linje med huvudbilden ”hav ↔ filament är ömsesidigt omvandlingsbara”: villkor på → ”filament uppstår”, villkor av → ”återgång till havet.”

II. Stödbevis: instabila partiklar påträffas i stort antal

• 1936 | Myon — τ ≈ 2,197×10⁻⁶ s
• 1947 | Pion — π⁺/π⁻: ≈ 2,603×10⁻⁸ s; π⁰: ≈ 8,4×10⁻¹⁷ s
• 1947 | Kaon — K⁺/K⁻: ≈ 1,238×10⁻⁸ s; K_S: ≈ 8,958×10⁻¹¹ s; K_L: ≈ 5,18×10⁻⁸ s
• 1950-tal–1970-tal | Resonanstillstånd — ≈ 10⁻²³–10⁻²⁴ s
• 1974 | J/ψ — ≈ 7,1×10⁻²¹ s
• 1975 | Tau — ≈ 2,90×10⁻¹³ s
• 1977 | Υ(1S) — ≈ 1,22×10⁻²⁰ s
• 1983 | W/Z — W ≈ 3,0×10⁻²⁵ s; Z ≈ 2,64×10⁻²⁵ s
• 1995 | Toppkvark — ≈ 5,0×10⁻²⁵ s
• 2012 | Higgsparton — ≈ 1,6×10⁻²² s

Del­summering:
”Filamentens linjärisering är hierarkisk och livslängdsberoende.” Ju tyngre/tätare, desto kortare liv, ofta med frigörelse via närfältskanaler för stark/svag växelverkan. I kosmos är instabila partiklar mycket många och utgör en stor källbank för statistisk tensorgravitation och lokalt tensoriskt brus.

III. Återprövning i kosmisk skala (del 1): statistisk tensorgravitation (STG)

Varje instabil partikel åstadkommer under sin livstid en inåtriktad statistisk dragning på den tensoriska spänningen i energihavet omkring — som ”en kortvarig liten grop” på ytan. Oräkneliga sådana gropar, lagda ovanpå varandra och medlade, bildar en jämn bakgrund av statistisk tensorgravitation.

Tidslinje för verifiering

• 1930-tal→1970-tal | ”Nästan plana” rotationskurvor i galaxer
  Iakttagelse: På stora radier avtar inte stjärnhastigheten tillräckligt enligt den synliga massfördelningen.
  Styrkor: Tvärs galaxer och decennier; massbudgeten sluter sig inte med enbart synligt.
  I STG-ramen: Jämnt dragbakgrund adderas till synlig materia och omskriver det effektiva styrpotentialet.
• Sedan 1979 | Stark gravitationslins (flera bilder/Einsteinringar)
  Iakttagelse: Bildlägen/förstoringar/tidsfördröjningar mäts exakt; massfördelning inverteras robust.
  Styrkor: Tre oberoende constraints kräver extra dragkälla.
  I STG-ramen: Statistiska dragbassänger + synlig materia formar tillsammans; geometri och tidsordning kan simuleras och matchas samtidigt.
• Sedan 2006 | ”Mass-topp ↔ gas-topp-förskjutning” i sammanslagna kluster (t.ex. Bullet Cluster)
  Iakttagelse: Linsens masstopp förskjuten från röntgengastoppen, med evolution över sammanslagningsfasen.
  Styrkor: Morfologi + kronologi begränsar samtidigt; starka fall för ”extra dragterm”.
  I STG-ramen: Händelsehistorik omlägger dragbassänger (jetar/stripping/turbulens) → koherent sekvens av förskjutning och utveckling.
• 2013/2018 | Himmelsomspännande CMB-linspotentialkarta (φ-karta)
  Iakttagelse: Topografin för total dragning korrelerar starkt med storskalig struktur.
  Styrkor: All-sky, hög statistisk signifikans, samstämmighet mellan team.
  I STG-ramen: Bakgrundskarta över dragbassänger för rumslig kovariansmatchning med TBN och struktursplines.
• 2013→2023 | Svag linsning – kosmiskt shear-kraftspektrum
  (CFHTLenS, DES, KiDS, HSC)
  Iakttagelse: Systematiskt shear i tiotals miljoner galaxformer; kraftspektrum och högre-ordningens statistik robusta.
  Styrkor: Exakta kurvor för dragstyrka vs skala/tid, ofta utöver den synliga andelen.
  I STG-ramen: Motsvarar spektret för statistisk dragstyrka, fittat till statistiken för instabil-partikel-populationer.

Del­summering:
Flera linjer av bevis pekar på en gravitationsbakgrund bortom synlig komponent. Huvudförklaringen talar om ”en ännu ej direkt upptäckt mörk-materia-halo”; hav–filament-bilden ersätter detta med statistisk tensorgravitation från överlappad och medlad dragning av instabila partiklar: färre antaganden, inga nya komponenter, enhetlig passning i både geometri och statistik. ”Avvikelser” som mass-topp ↔ gas-topp-förskjutning i Bullet Cluster stämmer med händelsestyrd omläggning av dragbassänger.

IV. Återprövning i kosmisk skala (del 2): lokalt tensoriskt brus (TBN)

När instabila partiklar dekonstrueras/annihileras, återförs energi till havet som bredbandiga vågpaket med låg koherens. Lagret är utbrett men svagt, men lämnar gemensamma statistiska signaturer; under fortplantning formas det konsekvent om av topografin för statistisk tensorgravitation.

Tidslinje för verifiering

• 1965→2018 | Kosmisk mikrovågsbakgrund: jämn bas + stabil textur
  Iakttagelse: Nästan svartkropps-bas med anisotropi-kraftspektrum, skrynklas av linsning.
  Styrkor: Flera satellitgenerationer, mycket högt S/N; ”bas + textur” är hård evidens för ett allmänt mikro-perturbationslager.
  I TBN: Bred, svag bas-perturbation + kovariant skrynkling mot dragtopografin (i fas med STG).
• 2013→2023 | Korskorrelation mellan CMB:s lins-inducerade B-moder och φ-kartan
  Iakttagelse: E→B-konversion från linsning mäts direkt och korrelerar rumsligt med φ-kartan.
  Styrkor: Visar enhetlig omformning av mönster under fortplantning.
  I TBN: Observationsstämpel för kovarians mellan textur och STG-topografi.
• Sedan 2023 | Gemensam röd bakgrund i pulsar-timing-arrayer (PTA)
  Iakttagelse: Flera PTA rapporterar gemensam bakgrund i nHz-bandet, med vinkelkorrelation som följer förväntade kurvor.
  Styrkor: Växande inter-array-samstämmighet, statistisk robusthet.
  I TBN: Makroskopiska händelsekällor (sammanslagningar/jetar/upptrassling) injicerar mikro-perturbationer i havet och lämnar kollektiva signaturer.

Del­summering:
Oberoende observationer konvergerar mot ett allmänt mikro-perturbationslager som omformas i takt av gravitationens topografi. Huvudlinjen delar ofta upp detta i ”primordiala fluktuationer + förgrund/systematik”; hav–filament-bilden samlar allt som lokalt tensoriskt brus: bred, svag bas plus händelsedrivna mikro-perturbationer (injicerade av dekonstuktion/annihilation av instabila partiklar), och allt kovarierar med statistisk tensorgravitation. Det tillför inga nya komponenter, förklarar naturligt bands-överskridande rumsliga korrelationer och spektral stabilitet, samt ger tidsordningen ”aktivitet ↑ → först brus, sedan drag”.

V. Sammanfattningsvis

• Tre bevislinjer — den interdisciplinära ”havet alstrar filament”, den långa listan instabila partiklar från högenergifysik och kosmiska mätningar med ”extra drag (STG) + allmänt perturbationslager (TBN)” — hak ar i varandra och pekar åt samma håll: universum är fyllt av ett ”energihav” som kan exciteras och formas om, där filamentära strukturer kan dras ut nära tröskeln.
• Otalet instabila partiklar: under liv → överlagrad dragning = statistisk tensorgravitation; vid dekonstuktion/annihilation → injektion av mikro-perturbationer = lokalt tensoriskt brus.
• Detta är inte en slumpmässig samling fenomen utan en sluten verifieringsloop: samma karta över tensorpotential bör ”en karta, många användningar” i dynamik, linsning och tidsmätning, och ömsesidigt bekräfta upplyftet av basnivån i diffus strålning.