Inuti ett svart hål: som en ”kokande soppa”

Hem ／ Populär översikt över Teorin om energifilament

Som en gyroskop håller sig upprätt så länge det snurrar, och en rockring faller inte så länge den har vinkelhastighet, så förblir också partiklens inre struktur stabil tills rotationen sjunker under en kritisk gräns. I ett svart håls kärna bromsar den extrema gravitationen denna rotation; stabiliteten bryts ned och kvar blir en kokande energisoppa – en bild som påminner om universums mycket tidiga skeden. Nedan ges en lager-för-lager-blick: en ”porös” yta med ojämnheter och en inre arkitektur i fyra zoner.

I. Vad är gravitation

• Allmänna relativitetsteorin
  Gravitation är krökningen av rumtiden; teorin säger dock inte av vad väven som kröks är sammansatt.
• Teorin om energifilament (EFT)
  Vakuum förstås som ett kontinuerligt energihav. Ett svart hål sträcker detta hav, och allt flödar dit där spänningsfallet är som störst – det uppfattar vi som gravitation. Kort sagt: allmänna relativitetsteorin ger geometrin, Teorin om energifilament ger mediet.

II. Horisonten och ”mikro-porerna”

• I allmänna relativitetsteorin
  Horisonten är en slät kausal gräns, till synes kompakt; dess mikroskopiska natur är öppen fråga.
• I Teorin om energifilament
  Horisonten är en extremt tunn hinna av ett kontinuerligt medium: tätheten ökar mjukt inåt. Lokala kluster av filament och störningar kan tillfälligt öppna mikro-porer (som flyktiga hål i en såpbubbla). Genom dessa kan energi sippra ut. Horisonten ”andas”, är ojämn och beströdd av kortlivade mikro-porer; därför sker en långsam avdunstning och en möjlig kanal för informationsutflöde. Kvanttunnling kan ses som ett specialfall av samma mekanism.

III. Fyra inre zoner (enligt Teorin om energifilament)

• Horisonten: ytterst tunn, ”andande” och skrovlig hinna med övergående mikro-porer.
• Övergångszon: partiklar pressas våldsamt; energi byggs upp och frigörs stegvis.
• Kritisk inre region: har icke-noll tjocklek; partikelstrukturen börjar brytas ned.
• Kärnan: en kokande energisoppa.

IV. Varför blir kärnan en ”soppa”

• Dynamisk uppbäring. Liksom i ett gyroskop bär rotationen upp strukturen.
• Ledtråd från atomklockor. Starkare gravitation saktar ned den ”lokala takten”.
• Partikelmodellen i Teorin om energifilament.
  En partikel är en energiring vars integritet beror på inre rotation. Stark gravitation bromsar rotationen; när hastigheten faller under stabilitetsgränsen kollapsar ringen → fragmenteras → återgår till energihavet.
• Tillståndet i kärnan av ett svart hål.
  Många partiklar når tröskeln nästan samtidigt och löses upp; havet blir beständigt sträckt och omrört – som vällande soppa med stora ringformiga strömmar (ackretion), små virvlar (skjuvturbulens) och då och då ”bubblor” (korta utbrott eller embryon till jetstrålar).
• Analogi med det tidiga universum.
  I vårt perspektiv var det tidiga universum ett ”kokande hav av filament”. Denna bild ger en sammanhängande tolkning av fenomen som kosmisk mikrovågsbakgrund (CMB), den tidiga förekomsten av lätta grundämnen, den kosmologiska rödförskjutningen och storskalig struktur – som ett alternativ till standardförklaringarna inom big-bang-scenariot. Även om förhållandena liknar dem i ett svart håls kärna hävdar vi inte att ”universum föddes inuti ett svart hål”.

V. Jetstrålar som tryckkokarens säkerhetsventiler

När ”grytan” blir överladdad flyr den upplagrade energin längs den lättaste vägen – vi ser detta som relativistiska jetstrålar. Deras riktning bestäms av hur energihavet är ordnat och spänt; ju högre spänning, desto sannolikare en stark jet. Spänningstexturer i stor skala (beskrivs separat) fungerar som spänningsvågledare: jetten följer mediets kanaler.

VI. Förutsägelser

• Förutsägelse 1. Efter kraftiga händelser (ackretion/sammanslagning) visar ljusstyrka och ”tjocklek” i signalen en stegvis sekvens: först förstärkning, sedan avmattning, med allt längre intervall mellan ”stegen”. Jetförstärkning korrelerar ofta med spänningsindex nära kärnan, vilket kan skattas via kombinationen av polarisation och spektral utveckling.
• Kännetecknande mall. Händelsen startar → först ”brus”, sedan ”kraft” → följesignaler (icke-termiska/polarisationsmönster) → ”upprullade kanter” i tidsprofilen.
• Falsifieringskriterium. Om långa observationsserier återkommande visar ”kraft” före ”brus”, eller om en stor ”kraft” uppträder utan motsvarande indikatorer/utan ”upprullade kanter”, strider det mot Teorin om energifilament. (Den fysikaliska mekanismen utvecklas i texten ”Utmaning: genomsnittlig gravitation kontra mörk materia”.)

Slutsats och vidare läsning

• Kortfattat. Det svarta hålet är inte en ”mytisk singularitet”, utan soppfysik: sträckning, omrörning och utflöde genom mikro-porer.
• Mer material. Se material i kapitel 4 på huvudsajten.
• Vårt mål. Att förklara fler fenomen med färre antaganden och lägga fram öppet falsifierbara förutsägelser.
• Webb. energyfilament.org (kortadress: 1.tt)

Stöd

Vi finansierar oss själva. Att utforska universum är inte en hobby utan ett personligt uppdrag. Följ oss och dela texten – en enda delning kan göra stor skillnad för utvecklingen av en ny fysik baserad på Energifilamentteorin.