6.4 Effekter av mätning

Hem ／ Kapitel 6: Kvantdomänen (V5.05)

I. Tre välkända utfall i dubbelspaltuppställningen

En mycket svag ljuskälla sänder ut kvanta ett i taget. Framför en skärm som registrerar enskilda ankomster sitter en mask med två smala spalter. Beroende på vad vi placerar vid eller strax efter spalterna—sonder, markörer eller optiska element—framträder tre typiska mönster på skärmen:

• Fall 1: Ingen vägmätn­ing:
  Båda spalterna är öppna och ingenting längs vägarna skiljer ”vilken väg”. Punkter samlas en och en, och snart bildas ljusa–mörka interferensfransar. Varje ankomst är en punkt; statistiken skapar fransarna.
• Fall 2: Vägmätning:
  Utrustning vid spalterna märker vägarna—till exempel olika polarisatorer, fasmarkörer eller tillräckligt känsliga detektorer som läser ut vägen. Fransarna försvinner och ersätts av två breda toppar. Varje ankomst är fortfarande en punkt; endast det statistiska mönstret ändras.
• Fall 3: Svag väg­mätning:
  Mycket milda sonder eller små, reversibla markörer ligger i vägarna. Franskontrasten minskar, mellan ”tydliga fransar” och ”två toppar”. Svagare koppling bleknar mönstret lite; starkare koppling tvättar ut det mer.

Endast komponenterna i själva vägen ändras. Källa och skärm förblir desamma. Det som varierar är om fransar uppstår och hur skarpa de är.

II. Kärntolkning enligt Energifilamentteorin (EFT)

Vid första nämnandet: Energifilamentteorin (EFT) ser ljus som ett paket av tensorstörning som färdas i ett ”energihav”. Energifilamentteorin förklarar observationerna i tre på varandra följande steg: koppling, slutning och minne.

1. Koppling: att skriva om det tensoriska landskapet
   De två spalterna ”graverar” ett styrande landskap i energihavet som i förväg anger var utbredningen går lätt och var den blir trög. När en sond eller vägmarkör läggs till, införs ny struktur i havet. Kopplingen stör vägrnas samfasighet delvis eller helt och skriver om landskapet. Ju djupare omskrivning, desto svagare grund för fransbildning.
2. Slutning: att låsa en enskild händelse
   När paketet utbyter tillräckligt med energi med en enhet och passerar en slutningströskel, fixeras händelsen vid en viss tid och plats. Därifrån elimineras den alternativa vägen och villkoren för avlägsen interferens upphör. Slutning kan ske lokalt längs vägen eller först på skärmen—beroende på kopplingsstyrka och geometri.
3. Minne: att förstora valet till historia
   Slutning är fortfarande mikroskopisk. För att bli ett läsbart utfall måste den förstoras av en makroskopisk apparat som skriver minne—visarutslag, pixelväxling eller laddningsackumulation. När minnet väl är skrivet är processen irreversibel; förlorade fransar kan inte återskapas.

Tillbaka på de tre fallen:

• Ingen väg­mätning: Kopplingen är försumbar; vägarna förblir i fas fram till slutning på skärmen, och fransarna är skarpa.
• Vägmätning: Stark koppling och slutning inträffar redan längs vägen; landskapet är omskrivet och något interferensmönster uppstår inte längre bort.
• Svag mätning: Kopplingen är begränsad; landskapet skrivs delvis om; fransar kvarstår men med lägre kontrast.

III. Fördröjt val i samma trestegsspråk

• Experimentidé:
  Låt de två vägarna färdas parallellt och avgör i sista stund om de ska recombineras för interferens eller läsas separat för ”vilken väg”. En vanlig uppställning är Mach–Zehnder-interferometern, där den andra stråldelaren sätts in eller tas bort vid utgången. En kosmisk variant använder två långa vägar via en gravitationslins; på marken väljer man bild­bildning eller interferent sammanslagning.
• Observerat beteende:
  Med andra stråldelaren insatt uppstår en ljus och en mörk utgång—typiskt för interferens. Utan den fås ”vilken väg”-statistik i två separata portar. Valet kan skjutas upp till precis före detektion, och utfallet följer ändå valet exakt.
• Tolkning:
  Det som fördröjs är sättet att sluta, inte ett meddelande bakåt i tiden. Så länge ingen stark koppling under färden har förstört samfasigheten, förblir vågfältet interferenskunnigt. Att sätta in eller ta bort det sista elementet ställer endast randvillkoret före slutningen. Vid interferensslutning möts vägarna; det styrande landskapet ger ljusa och mörka utgångar och statistiken visar interferens. Vid vägslutning slutar vägarna var för sig; varje väg sluter och skriver minne, vilket ger två toppar. Ingen retrokausalitet behövs.

IV. Kvantutplåning: fortfarande koppling → slutning → minne

• Experimentidé:
  Sätt först svaga, väg­skiljande markörer—till exempel ortogonala polarisationer. Lägg sedan nära slutet till ett element som tar bort markörerna eller roterar dem till samma riktning. Med coincidensselektion kan man endast räkna det delprov där utplåningen faktiskt skedde.
• Observation:
  Om markörerna redan förstoras till läsbart minne, kommer fransarna inte tillbaka. Om de bara är potentiella och avlägsnas helt före slutning, återkommer fransar i den villkorade statistiken. Ofullständig utplåning ger endast delvis återkomst.
• Tolkning:
  Att märka vägarna innebär att skriva om det styrande landskapet. Så länge landskapet kan återställas till samfas före slutning—och markörerna inte hinner skrivas in i minnet—kan vågfältet åter bilda en interferensgrund i slutet. I rätt delprov syns fransarnas återkomst. När minnet väl är skrivet är processen irreversibel och utplåningen misslyckas.

V. Korta förtydliganden av vanliga missuppfattningar

• Mätning är inte bara ”att titta”: den tillför fysisk koppling som kan skriva om det styrande landskapet och tidigarelägga slutning.
• ”Kollaps” är inget mystiskt ögonblick: det är utsidan av stegen koppling–slutning–minne.
• Fördröjt val ändrar inte det förflutna: det fastställer randvillkoret före slutning.
• Kvantutplåning är ingen magi: den tar bort markörer, återställer samfasigheten och undviker minnesskrivning under vägen.

VI. Sammanfattningsvis: fyra rader att minnas

• Fransar uppstår ur ett styrande landskap som vågfältet har graverat i förväg; enskilda punkter följer av slutningströsklar och minnesskrivning.
• Mätning består av koppling, slutning och minne; starkare koppling försvagar fransarna i motsvarande grad.
• Fördröjt val bestämmer slutningssätt, inte tidsomkastning.
• Kvantutplåning återställer fransar bara när minnet inte är skrivet och utplåningen är fullständig; efter minne är förloppet irreversibelt.

Bilaga: Familjen av ”svaga mätningar” → översättningskort enligt Energifilamentteorin

• Svag mätning:
  Liten koppling med minimal energiutväxling. Vägrnas samfas störs svagt; det styrande landskapet skrivs delvis om; franskontrasten sjunker men är kvar.
• Kontinuerlig svag mätning:
  Många små kopplingar adderas. Dekoherens ökar stegvis; landskapet bleknar bild för bild; fransar går från skarpa till suddiga.
• Kvantutplåning:
  Märk först, utplåna sedan före slutning, samtidigt som all makroskopisk minnesskrivning undviks. När utplåningen är fullständig och urvalet korrekt återställs ett interferenskunnigt landskap och fransarna återkommer i motsvarande delprov.
• Fördröjt val:
  Skjut upp beslutet om slutningssätt till slutet: interferensslutning eller vägslutning. Ingen konflikt med kausalitet—bara ett val av slutliga randvillkor.
• Skyddad mätning och avläsning av ”svagt värde”:
  I ett starkt skyddat tillstånd görs försvinnande små utbyten för att läsa lokal fas eller fördelningsdrag. Störningen är så liten att landskapet i stort sett förblir intakt och slutning skjuts upp till efter avläsning.
• Interaktionsfri mätning:
  Ändra randvillkor för att blockera en väg så att sannolikheter i en annan port förskjuts mätbart. Även utan direkt energiutbyte är landskapet omskrivet, vilket gör att ett objekts närvaro kan härledas statistiskt.
• Avvägning mellan vägdistingvering och franssynlighet:
  Skarpare markörer minskar samfasighet och försvårar bildandet av en interferensgrund. Diffusare markörer bevarar samfasighet och gör fransarna tydligare. Båda sidor styrs av en enda ratt: kopplingens styrka.