1.7: Spänning bestämmer rytmen (TPR, PER)

Hem ／ Kapitel 1: Energifilamentteorin

Inledande ståndpunkt: Detta avsnitt ifrågasätter inte ramen ”Big Bang – kosmisk expansion – ΛCDM”. Vi håller oss till bevislinjen: den exklusiva rollen för galaktisk rödförskjutning som starkaste beviset för att ”universum expanderar” har försvagats. I Energy-Filament-teorin (EFT) kan rödförskjutning uppstå naturligt utan global expansion och ändå stämma med nyckelobservationer:

• Rödförskjutning från spänningspotential (Tension Potential Redshift, TPR): det globala spänningsläget i ”energihavet” sätter sakernas egenrytm; när källans rytm skiljer sig från observatörens lokala rytm ⇒ avläses röd/blå.
• Rödförskjutning från ruttevolution (Path Evolution Redshift, PER): ljus passerar strukturer som ändras långsamt och samlar på sig färgneutral frekvensförskjutning samt ankomstfördröjning.

Framställningen följer: källa (TPR) – längs vägen (PER) – observationssignaturer – gräns mot relativitet – relation till expansions­tolkningen (med skiljande tester).

I. Varför ”spänning” kan ändra ljusets ”rytm”

Tänk universum som ytan på energihavet. Global spänning är hur ”stramt” ytan är, skalerad av energitäthet.

• Högre spänning ⇒ långsammare egenrytm (samma process ”dras ut”).
• Lägre spänning ⇒ snabbare rytm.

Ljus bär källans rytm; hos oss läses det med lokal rytm, och därmed uppstår naturligt ”mer rött/mer blått”.

II. Källa som signatur: ”fabriksstämpel” vid emission (TPR)

TPR är rytmskvoten i två ändar:

• Från ett stramare hav (högre global spänning) ⇒ källans rytm saktare ⇒ vi ser rödare.
• Från ett lösare hav (lägre global spänning) ⇒ rytmen snabbare ⇒ vi ser blåare.

Intuitiva ankare: ”höjd­effekten” för atomur, samlad linjeförskjutning nära starka fält, och ljuskurvor som verkar ”långsammare” i extrema miljöer—allt är varianter av källstämpel.

Nyckelpunkter

• Bakgrundsfärgen sätts i två ändar: skillnad i global spänning mellan emission och mätning är huvudbidraget till rödförskjutningen.
• Räknesätt: finns en långsam, nästan isotrop bakgrundsutveckling inkluderas den i rytmskillnaden källa–observatör för att undvika dubbelräkning.

III. Justera ”urtavlan” under färd: PER längs rutten

PER betyder ”det ändras medan du passerar”—inte varje buckla ger PER; zonen måste evolvera medan ljuset går igenom:

• Genom lågt spänningsbälte som fjädrar tillbaka ⇒ asymmetri in/ut ⇒ netto rött.
• Förbi en högspänningsgrop som grundas ⇒ möjligt netto blått.

Typiska scener: färgneutrala temperaturavvikelser och ankomstfördröjningar i stora ”kall/varm-fläckar”; i evolverande stark lins tillkommer små färgneutrala frekvensskift och mikro-timingar ovanpå ”längre omväg”.

Kärna

• PER finns endast om strålen korsar en zon som utvecklas; i statiska strukturer ackumuleras inte rött/blått netto.
• Inte ”längre tid” utan ”längre överlapp” räknas: bara när ”du är på väg” och ”det förändras” tillräckligt länge samtidigt blir PER tydligt; utan utveckling adderas inget.
• PER är en långsam variabel: den måste vara mycket långsammare än källans egna variationer så att hela ljuskurvan förskjuts som en jämn stretch, utan formdistorsion.

IV. När total rödförskjutning talar: varför tre ”hårda bevis” inte längre är exklusiva för expansion

Följande ser endast summan, utan att bry sig om ursprunget (metrisk expansion eller rytm-reskalering):

• Tidssträckning i supernovor. Hela ljuskurvan sträcks med en faktor; oftast dominerar TPR (rytmskvot i ändarna); vid passage av stora, evolverande strukturer lägger PER till ett färgneutralt, långsamt bidrag. Så länge den totala rödförskjutningen ändras långsamt består formen.
• Tolmans lag för ytljusstyrkans avmattning. Utan absorption/spridning och utan färgbias dämpas ytljus enligt en lag som enbart beror på total rödförskjutning—oavsett TPR/PER. Linsning ändrar ”hur mycket ljus”, inte ”enligt vilken lag” det dämpas.
• Spektralform bevaras över färger (achromatiskt). Följer ljuset den optiska geometri som spänningen bestämmer, utan kollisioner och färgpreferens, skiftar/skalerar alla färger med samma faktor; formen deformeras inte. Avvikelser beror oftast på ”färgade” medier (damm, plasma), inte TPR/PER.

Slutsats: att reservera dessa tre fenomen som exklusiva expansionsbevis är inte längre hållbart; i EFT uppstår de naturligt ur summan (TPR + PER).

V. I strid med relativitet? Nej

Lokalt invariant, varierar över domäner

• I tillräckligt liten skala: lokal ljushastighet konstant, lokalt atomur stabilt.
• Domänkorsning: skillnad i spänning i ändarna → TPR-stämpel; utveckling under färd → PER-mikrojustering.
• Inga ändringar i dimensionslösa konstanter; ingen superluminal hastighet; ingen mikro-”re-process” via absorption/spridning.

VI. Förhållande till ”expansions­tolkningen” (varför röd inte längre är enda beviset)

1) Nyckeln är ”utbytbarhet”. Traditionellt har ”SN-tidssträckning, Tolmans lag, multikolor formbevarande” varit hårda bevis för ”expansions-röd”. I EFT, med kollisionsfri och färgneutral förökning, framträder samma mönster ur TPR/PER-summan. Alltså är rödförskjutning ensam otillräcklig för att kräva att ”rymden måste expandera”; valet av expansionsberättelse bör bedömas tillsammans med andra, diskriminerande kriterier.

(”Röd-historia = rytm-historia”)

• Innebörd: när vi återför ljus från olika epoker till samma observatörsrytm, blir ”röd vs epok” i grunden en avspegling av hur global spänning, styrd av energitäthet, har utvecklats—alltså rytmhistorien.
• Rollfördelning: TPR ger ”grundbeat” – rytmskvoten källa/observatör utgör huvudandelen; PER adderar färgneutral mikro-tuning där strukturer ändras.
• Observationssidan: tidssträckning, Tolman-dämpning och formbevarande är ansikten av uniform rytm-reskalering (plus möjliga rutt-mikrojusteringar); inte unikt knutet till ”metrisk expansion”.

2) Skiljepunkter mot ”expansionsversionen” (framtida tester)

• Drift i rödförskjutning över tid (samma källa, lång baseline):
  a) Expansion: karaktäristisk kurva med teckenbyte/knäck med z;
  b) TPR: monoton förväntan, styrd av förändringstakten i lokal rytm;
  c) Långtidsmätningar kan separera.
• Minimi i vinkelstorlek vs rödförskjutning:
  a) Expansion: ett z där ”vinkelstorleken är minst”;
  b) TPR: minimum bestäms av rytmhistorien, kan förskjutas relativt expansionsfallet.
• Standardsirener (grav-vågor) + absolut frekvensskala: kan källrytm (vågformsklocka) och observatörsrytm kalibreras oberoende, mäts rytmskvoten direkt; systematiska avvikelser från ”expansions­avstånd” talar för TPR.
• Fullbands-achromatik: tydlig frekvensberoende i stretchfaktor eller spridningssvans motsäger ”ren TPR + kollisionsfri”; långvarig strikt achromatik stödjer ”rytmhistorien”.

VII. Spåra PER i data (separationsförmåga)

• Svaga fingeravtryck av riktning/miljö: lägg röd-residualer, svag-lins-konvergens och strukturfält ovanpå varandra; gemensam favorit­riktning eller miljö-beroende ⇒ zoner ”som ändras långsamt” längs rutten.
• Frikoppla multi-bilder: i stark lins med flera bilder kan förstärkningsfaktor variera, men stretchfaktorn för samma källa ska vara densamma (frikoppla förstoring–tidsstretch).
• Färg­oberoende: efter korrigering för damm och plasmadispersion bör stretchfaktorn vara nästan färgneutral; kvarstående stark korrelation ⇒ orsaken är ett ”färgat” medium, inte PER/TPR.

VIII. Sammanfattningsvis

• En mening: I EFT ger TPR ”grundrytmen”, PER lägger till ”färgneutral mikro-tuning” där strukturer evolverar; tillsammans ger de total rödförskjutning som förklarar de ”tre hårda bevisen” och därmed försvagar tesen ”rödförskjutning = enda beviset för global expansion”.
• Användningsvillkor (läsarversion): utan re-process via absorption/spridning; olika färger följer samma ”optisk-geometriska” rutt; om inget utvecklas längs vägen fås bara omvägsfördröjning, utan netto rött/blått.
• Utvidgning: om icke-expansivt ursprung för kosmisk bakgrundsstrålning och kopplingen till ramen här – se §1.12.